När analoga system inte räcker till
Problemet är inte att analoga system inte kan vara effektiva – för det kan de vara. Men de är inte optimerade för att effektivisera vården och främja förbättrade resultat.
Det här är till stor del en följd av de inneboende utmaningarna i de flesta analoga system, vilka bland annat består i: (1-2)
- Icke-konsekvent leverans av negativt tryck – graden av tryck som tillämpas kan avvika från förinställda nivåer beroende på noggrannheten hos sugregulatorn, var enheten är placerad, vätska i slangarna och andra faktorer.
- Sporadisk datainsamling – data om luftläckage kan bara erhållas när kirurger eller sköterskor aktivt kontrollerar förekomst av bubblor i vattenlåskammaren.
- Subjektiv tolkning – vårdteamets medlemmar kan komma fram till motstridiga uppskattningar i fråga om luftläckagets allvarlighetsgrad, eller om det ens föreligger ett läckage.
- Patientobehag – studier har visat att många patienter upplever mer obehag med traditionella analoga thoraxdränagesystem.
- Bristfällig behandlingstid med thoraxdränage/längd på sjukhusvistelse – tiden som thoraxdränaget sitter på plats och längden på sjukhusvistelsen kan vara acceptabla – men därmed inte sagt idealiska.
- Mänskliga faktorer som inverkar på effektiviteten – traditionella system kräver konstant övervakning för att säkerställa att det inte finns någon läcka i systemet och försiktighet måste iakttas så att inte enheten välter eller kopplas ur.